Hoppa till sidans innehåll

Tyska talanger

29 JUN 2020 17:28
Vi kommer i sommar att översätta och publicera några artiklar från basketvärlden för att ge lite smakprov på något annat. Vi börjar med en intervju av den tyske fd storspelaren Patrick Femerling som numera är U18-landslagstränare för Tyskland.
  • Skapad: 29 JUN 2020 17:28

Basketen är en global sport. När jag läste om Marcus Erikssons bedrifter i Alba Berlin dök denna artikel upp som är intressant på många plan. Vi kommer att publicera några texter under sommaren som ger en utblick i basketvärlden. Mycket spännande händer i tysk basket just nu som tar stora steg framåt.

Artikeln publicerades i original hos rbb24 och kan hittas här.

 

"Att vinna alltihop i slutet var galet"

När ALBA Berlin blev mästare sist, 2008, var Patrick Femerling lagkapten. Nu är nästa triumf klar. Den nuvarande ungdomstränaren pratar om motståndaren Ludwigsburg, ALBA-tränaren Aito och tysk baskets framtid. Intervjun görs innan finalmatchen och man vet inte vem som kommer att vinna.

 

FAKTARUTA

Patrick Femerling föddes den 4 mars 1975 i Hamburg.

1998 blev den 215 cm långe centern proffs i Alba Berlin efter att ha spelat för ART Düsseldorf och i NCAA för Washington Huskies.

Efter två mästerskapstitlar och en cupseger startade hans utlandskarriär där han spelade för Olympiakos, Barcelona, Panathinaikos och Sevilla.

2008 vann han som lagkapten för Alba Berlin klubbens senaste guld. Efter ett kort sejour i Turkiet kom han tillbaka till huvudstaden och lade skorna på hyllan 2011.

Med 221 landskamper är Femerling den tysk som spelat flest landskamper genom tiderna. Han vann VM-brons 2002 och EM-silver 2005.

För närvarande är han talangutvecklingstränare för det tyska basketbollförbundet.

 

rbb|24: Alba Berlin kan bli tyska mästare för första gången sedan 2008. Efter det spel de visade upp i semifinalserien är de favoriter mot Ludwigsburg. Vilka är detta lags största kvaliteter – vilka är deras styrkor?

Femerling: En nyckel är kontinuiteten. De har hållit ihop detta lag under en längre tid – Luke Sikma är verkligen en spelarkaraktär som visar det. Å andra sidan har de över åren lyckats integrera många unga spelare. Det måste man tillgodoräkna Aito (reds anm: Alba-coach Aito Garcia Reneses). Det är hans plan och har ju egentligen alltid varit en del av hans skola, att ge ungdomar ansvar tidigt och låta dem växa med ansvaret. Jag tror att denna blandning av suveräna, äldre spelare – eller de är ju inte så gamla, det är ju fortfarande ett relativt ungt lag – och unga människor, som brinner av ambition, är hemligheten bakom framgången.

 

Du har pratat med coachen Aito Garcia Reneses. Han kan ju efter denna slutspelssuccé praktiskt taget själv bestämma om han vill fortsätta i klubben. Det skulle ju kunna vara slutet av en era där han med en mästerskaptitel kan säga: Mitt uppdrag är avklarat. Alba har haft många ”kulttränare”. Framför allt kanske Svetislav Pesic. Var skulle du placera Aito?

Parallellerna mellan Aito och Pesic är ju sportligt sett inte långt från varandra. Pesic satsade också på ungdomar. Han placerade många talanger hos TuS Lichterfelde (svensk reds anm: Berlins största ungdomsförening) som vid den tiden var Albas ungdomsförening. De kunde utveckla sitt spel där – delvis var det rekryteringar från andra klubbar, delvis var det egna talanger. Alexander Frisch, Jörg Lütcke, Mithat Demirel, Stipo Papic, Jan Jagla och vad de nu alla hette. Det har Aito och Pesic gemensamt. Det är annars två vitt skilda ledarfilosofier, men de har båda denna fäbless för unga spelare.

 

Hur viktigt är det för Alba Berlin att Aito fortsätter?

Jag hoppas inte att ”eran” tar slut. För med en ny coach kommer en ny struktur – oavsett om han gått i samma skola som Aito eller inte. Problemet, om man vill se det så, med Aito är naturligtvis att han inte bryr sig om han får sparken eller inte. Han har redan gjort allt, vunnit allt – och når fortfarande framgång. Om han så förlorar fyra matcher i rad så känner han – tror jag – ingen press. Det är på det viset han vinner han förlorar. Han sätter helheten främst, den stora bilden och anpassar sitt coachande och sina byten efter det. Om han skulle lämna vore det såklart synd och att hitta en ersättare som leder allt med samma lugn och avspänning är naturligtvis inte lätt.

 

Mot finalmotståndaren har Alba redan spelat en gång, i gruppspelet. Det var en tight match. Många säger att ingen vill spela mot Ludwigsburg eftersom det är ett lag som stör och förstör. Vad förväntar du dig för en duell?

Mycket kamp. Jag tror att finalduellerna mot Bayern de senaste åren har visat att ju mer fysiskt motståndaren spelar, desto svårare är det för Alba att spela sitt spel, även om de senaste veckorna har visat att de har lyckats utvecklas trots det långa speluppehållet. De är suveräna just nu och klarar även fysiskt motstånd. Alba är helt klart favorit men Ludwigsburg är ett oerhört farligt lag som aldrig ger upp. Jag tror inte att man kan knäcka Ludwigsburg mentalt, men man kan kämpa ner dem. Och det måste pojkarna i Alba vara beredda att göra.

 

Alba är förmodligen mer utvilat. De har kunnat vila även några av stjärnorna – egentligen har alla i laget fått en paus under turneringen. Är det kanske slutligen det som avgör, att Alba har en djupare bänk?

Kan vara så, men inte nödvändigtvis. Jag tror att spelrytm också alltid är en faktor. Jag menar att man faktiskt kan spela bättre om man inte får någon paus utan får sina vanliga minuter, speciellt i en så kort tidsperiod som detta slutspel är. Å andra sidan är utmattning såklart också en faktor. Men Ludwigsburg är tuffa. De har inget val utan måste spela även sina unga spelare för att orka och det gläder naturligtvis mig som är ungdomstränare, de unga spelarna tjänar enormt mycket på att få denna erfarenhet. Det kan vara så att Alba är piggare från och med minut 33,34,35 men Ludwigsburg kommer aldrig att ge upp.

 

Vad krävs för att vinna, rättare sagt, vad är viktigt i ett lag för att man till slut ska vara de som står överst på prispallen?

Jag tror att en hierarki är viktig. Det betyder inte att det finns en chef och resten är underhuggare. Men det behövs folk som öppnar munnen och säger saker på planen och även på träningarna. Coachen har endast en viss räckvidd. Han kan förbereda – men i själva matchen måste spelarna styra upp det, ta beslut och reagera spontant. Därför är det nödvändigt att ha spelare som har den statusen och som då i de avgörande ögonblicken visar ännu mer självförtroende och vilja och lyckas trigga fram den där extra energin hos alla. Alla måste vara på samma sida och jobba för det gemensamma målet.

 

Hur kommer du att följa årets final?

Jag har följt matcherna I slutspelet på olika sätt. En match såg jag med min kompis Alex Frisch, en hemma, en i ett café med andra basketmänniskor. Finalen beror nog på vad mina barn säger. (skrattar). Om de låter mig gå ut så ser jag nog matchen någon annanstans, om de säger: Pappa, vi vill att du stannar hemma!, då tittar vi på den hemma såklart.

 

Du är fortfarande väldigt involverad i basketen. För närvarande som tränare för det tyska U18-landslaget. Hur funkar det i dessa Coronatider – det måste ju villkora hur du kan bedriva er verksamhet?

Det är en svår situation. Man vill ju kunna jobba med spelarna, stötta klubbarna eller i alla fall dela min mening med dem, diskutera och knyta kontakter. Inget av det är ju möjligt just nu. Alla ungdoms-EM i sommar är inställda. OS är uppskjutet. Egentligen är allt inställt. Jag skulle just nu ha varit i hallen och försökt att få ihop ett lag som kunde ha gjort ett bra U18-EM i Turkiet. Det är dessutom en riktigt talangfull årgång, våra 02:or och några riktigt bra 03:or också. Det är verkligen synd.

 

Hur försöker du att utnyttja den fritid som uppstått?

Man tar sig tid för andra saker – att arbeta om konceptet kring hur vi utbildar våra ungdomsspelare. Alltså jag gör det inte själv. Vi är ju fyra ungdomslandslagstränare som jobbar med det. Det handlar om att tillsammans utveckla idéer som förhoppningsvis kan påverka framtiden lite mer. Om det funkar vet vi inte. Svaret ligger ju alltid 5-10 år fram i tiden. Men jag tror att det finns massor av handlingsbehov, idéer och möjlighet som vi inte har utforskat riktigt ännu eller som vi helt enkelt måste omvandla till handling.

 

Var ser du att den tyska basketen befinner sig just nu?

Om vi nu är nöjda med att vi har några grabbar i NBA, att vi har två lag i Euroleague och livet går sin gilla gång, ja då är vi helt fel på det. Vi är verkligen på en väldigt god väg. Vi har många talanger. Många unga spelare som vill nå framgång– och som också gör det. Tack vare små föreningar som jobbar bra med ungdomsverksamheten på gräsrotsnivå och utbildar de allra yngsta. Och genom större program som samlar folk på ställen med speciellt boende anpassat för ändamålet och ideal träningsinfrastruktur. Det ger resultat. De första generationerna som gått igenom detta kommer nu och det ser man.

Det vore synd om olika bestämmelser kastas i soptunnan. Det finns idag ligabestämmelser som gör det obligatoriskt att ha en anställd ungdomstränare, minimilöner och endast sex spelare utan tyskt pass. Alla dessa saker har hjälpt de tyska talangerna, det motiverar dem och det utbildar dem. Dessa bestämmelser gör basketyrket mer intressant. Det har Bundesliga tjänat på. Just nu, i ligaslutspelet, ser man vilken viktig roll de unga spelarna har. Om man inte fullföljer detta vore det, i min mening, ett stort fel och det skulle verkligen bli ett dråpslag om tre till fem år.

 

Tack så mycket för samtalet!

 

 

Skribent: Johannes Wohlert
Epost: This is a mailto link


facebook twitter-icon YouTube icon button Instagram-icon 

 



Min_Match_Banner_Nej_200X200

feucph3c1

Postadress:
Svenska Basketbollförbundet
Box 11016
100 61 Stockholm

Besöksadress:
Skansbrogatan 7
118 60 Stockholm

Kontakt:
Tel: +4686996000
E-post: This is a mailto link

Se all info