Hem / Nyheter från SBBF / Hallå där Thomas Persson

Hallå där Thomas Persson

Vi ringer upp Thomas Persson som har fått Svensk Baskets förtjänsttecken i guld och får spännande insikter och klokskap levererade av en man som värderar långsiktighet, kontinuitet och nyanserade diskussioner.

Thomas Persson satt i förbundsstyrelsen åren 2005-2018 där han ansvarade för utveckling och utbildning. Civilt är han idag generaldirektör på myndigheten för yrkeshögskolan – han sitter även i Riksidrottsförbundets valberedning. Nu är han aktuell eftersom han nyligen fått Svensk Baskets förtjänsttecken i guld för sina mer än 25 års engagemang.

 

Grattis Thomas, hur känns detta?

Tack så mycket, jo det känns väldigt roligt. Det är väl en bekräftelse på att man har hållit igång länge och kanske också åstadkommit något.

 

Ja, och känner man dig vet man att långsiktighet och uthållighet är kvaliteter du värdesätter. Men vi återkommer till det. Hur, var och när började du med basket?

Det var i mellanstadiet i början på 70-talet, basketen hade en hype då och jag började i den nybildade basketklubben i Kinna, som en knatte då. Sedan tog jag ett uppehåll men kom tillbaka i gymnasiet som tränare och det slutade med att jag tränade damseniorerna som spelade i Basketettan då. Det blev ju också en basketboom i Sätila som stod klivet upp i Elitserien och Kinna/Marbo var då deras farmarlag, så då coachade jag även Sätilas damjuniorer.

 

Men sedan blev det inte mer?

Nej, inte som tränare då. Jag satsade på min civila karriär men följde såklart basketen. Så jag blev glad när jag i slutet på 90-talet fick arbeta mer med den igen. Då hade jag blivit skoldirektör i Jönköping och var därmed även ansvarig för Riksidrottsgymnasierna i Huskvarna. Men jag har hållit igång och spelat också. Förutom Kinna/Marbo så jag har spelat för Önnered, Åj och Lidbas.

 

Det finns andra spelare från Kinna som kan ha överträffat din spelarkarriär men du har gjort massor för Svensk Basket. Hur och när kom du in i förbundsstyrelsen?

Jag hade ju som sagt kommit i kontakt med basketen igen i Jönköping och sedan flyttade jag till Stockholm för att bli utbildningsdirektör där. Så inför förbundsmötet 2005 tillfrågade valberedningen mig om jag inte ville sitta i förbundsstyrelsen och det ville jag gärna. Det blev totalt 13 år där (2005-2018).

 

Vad är det med basket som väcker ditt engagemang?

Det är nog helheten med sporten. Tekniken, tempot, fysiken gör att det blir ett slags artisteri som är väldigt underhållande. Sedan just samspelets betydelse samt taktiken. Att man kan förändra och påverka en matchbild så mycket under pågående match är fascinerande.

 

Det blev ju många år i förbundsstyrelsen, vad tar du med dig från dessa år?

Det är väl ingen enskild händelse utan helheten. Jag var med på resan från att förbundet hade en förhållandevis knackig ekonomi, minst sagt. Det var 3-4 personer på förbundskansliet och vi började om på många olika sätt. Arbetet kring ungdomslandslagen, utbildningsfrågorna, ekonomi och finansiering. Allt fick någon form av omstart.

 

Vad var din roll här?

Jag jobbade mest med utbildning- och utvecklingsfrågor. Det fanns så mycket kvar att göra att jag märkte knappt att tiden gick, det fortsatte lite grann av bara farten.  Sedan ville jag bidra med en bra struktur kring arbetet kring RIG:en och med NIU när det blev ännu fler gymnasier med basketprofil. Jag hade länge också kontakterna med SDF:en och sista året satt jag med i landslagsutskottet.

 

Vad var den största utmaningen?

Överhuvudtaget att få ihop utbildning, utveckling och idrottslyftspengarna som kom in. Att bygga upp strukturer och få finansiering kring sådant som var långsiktigt. I styrelsen upplevde jag mig i en slags balansspelarroll genom att medverka till att diskussionerna var sakliga och rejäla så att man kom fram till bra beslut och undvek onödiga konflikter. Jag hade mycket med mig där från min civila karriär.

 

Vissa säger att konflikter, det är typiskt Svensk Basket?

Nej, konflikter som blossar upp och personstrider - det är det normala i en demokratisk folkrörelse, det ser jag även i andra förbund. Jag är ju medlem av RF:s valberedning och får därmed insyn i flera olika idrotter. Det går i tidscykler, ibland är man starkare och ibland är man svagare.

 

Du säger att du i styrelsen ville undvika onödiga konflikter, men det finns alltså bra konflikter?

En konflikt är ju ett tecken på engagemang vilket är något bra i en ideell folkrörelse. Sedan krävs det ett ledarskap att hantera missnöje, frustration eller andra yttranden så att det kanske mynnar ut i något konstruktivt. Konflikter är inget farligt utan det bygger ju på att folk vill någonting. Det går ofta att kanalisera detta till något positivt men ibland lyckas det inte.

 

Hur gör man?

Nu är detta ju situationsbundet men om man ska hitta några generella tips så handlar det väl först och främst om två saker.

 Det är viktigt att först visa att man är villig att lyssna och öppna för diskussionen, inte stänga den tidigt. Man måste hitta ett sätt att skapa ett samtal för att hitta samsyn kring vad problemet är. Har man det kan man lättare tillsammans hitta en lösning också.

 Om man är uppriktigt intresserad av att hitta en lösning vill man också undvika att kategorisera världen i dem som är för och dem som är emot.

Ett dåligt sätt att hantera sådana konflikter är att personifiera dem, utvecklingen måste få gå vidare, det handlar om innehållet i det man gör. Några vill ha mycket förändring snabbt och några vill ha mer moderat förändring och ibland smäller det. Det blir en demokratisk process av det.

Om man kan utgå från att alla vill i grunden väl, så är det lättare att få ett bra samtal i frågan.

 

Du är ju lite av en doldis och verkar inte drivas av uppmärksamhet. När man ser på din civila karriär och även ditt engagemang i basketen så verkar processer, långsiktighet och kontinuitet på riktigt vara ditt eftermäle. Många hyllar detta men har svårare att leva efter det, hur gör du?

 

Jo, jag tycker om att bygga saker och det tar tid. Du hinner inte bygga något på 2-4 år utan bra saker tar ofta längre tid. Sedan vill jag ändå flagga för att långsiktighet inte bara är positivt. Jag satt 13 år i förbundsstyrelsen och det var nog gränsfall, jag hade tänkt sluta lite tidigare men blev övertalad att hänga kvar ett par år till.

 

Hur menar du nu?

Någonstans mellan 10-15 år i en ledande position tror jag är max, ibland är en organisation svag på grund av bristande kontinuitet och det tror jag ofta kan vara fallet i Svensk Basket men ibland är det bara så att någon suttit för länge och fått en för stark position som måste utmanas.

Det börjar byggas upp principer och regler kring good governance, kring hur länge man ska sitta och de brukar landa någonstans mellan 10 och 15 år. Inflytandet blir för stort och man hindrar både utveckling och andra och det finns risk för korruption; då menar jag inte att man skor sig, utan mer vänskapskorruption. Man bygger upp allianser och tar sådan plats att man står i vägen för utveckling helt enkelt.

Varje organisation som drömmer och vill planera för nästa steg får den typen av diskussioner. Nya vill få plats, organisationen är inte likadan som den var förut, vi har lärt oss nytt, samhället har förändras. Det är det häftiga med föreningslivet, att det inte står still utan det kommer fortsätta att utvecklas med samhället.

 

Det är kul att samtala med dig för du ser ofta båda sidor av myntet. Kontinuitet ses ju allmänt som något positivt men du vänder på det och ser också baksidorna. Är du alltid så nyanserad?

Nej, verkligen inte. Ibland tar magen och känslorna över. Men jag har tränat länge på att leda och att förändra, och övning ger ändå lite färdighet.

 

Till sist, en stor del av basket är ju ändå upplevelser, kan du inte nämna några matcher du minns?

Jag har ju haft förmånen att få vara med på många men om jag ska nämna några direkt ut minnet är det nog att få se Los Angeles Lakers med Magic Johnson möta Orlando Magic med Shaquille O’Neal på plats i The Forum på 90-talet, damernas EM 2019 i Riga, Magic Johnson i Scandinavium och när Sveriges herrar slog Turkiet med en poäng i ett fullsatt Hovet.

 

Tack så mycket Thomas och jag hoppas vi ses på läktarna och i hallarna framöver. Du verkar må bra av basket och fortfarande njuta av den även om du inte är aktiv nu.

Tack själv, så är det garanterat. Det är världens bästa sport!