Hur skapar vi förutsättningar för att fler barn och unga ska få tillgång till en meningsfull fritid genom basket och de ska att kunna stanna kvar över tid? Den nyligen genomförda uppföljningen av arbetet inom En sportslig chans, framtagen av Gullers Grupp på uppdrag av Svenska Basketbollförbundet, ger en tydlig bild av vad som gör skillnad och vad som står på spel.

Uppföljningen bygger på kvalitativa intervjuer med 23 föreningar runt om i landet och visar att satsningen haft en tydlig påverkan i samtliga verksamheter. Effekterna ser olika ut beroende på föreningarnas förutsättningar och tidigare erfarenhet av arbete i socioekonomiskt utsatta områden. För vissa har stödet fungerat som en förstärkning av ett redan pågående arbete, för andra har det varit avgörande för att över huvud taget kunna bygga upp och bedriva verksamhet. I flera intervjuer beskriver föreningar att satsningen varit skillnaden mellan att vilja göra något och att faktiskt kunna göra det.

En återkommande slutsats i rapporten är att det ekonomiska stödet varit helt centralt. Möjligheten att avsätta tid, anställa samordnare eller projektledare och arvodera unga ledare har gett föreningarna förutsättningar att arbeta mer systematiskt och relationsbaserat. Stödet har också möjliggjort kostnadsfri eller subventionerad verksamhet, material som bollar och skor samt deltagande i cuper och gemensamma aktiviteter. För barn och unga i framtidsområden, där även små kostnader kan vara ett hinder, har detta varit avgörande.

Samtidigt handlar effekten inte enbart om ekonomi. Föreningarna beskriver hur satsningen lett till tydligare struktur, ökad professionalisering och ett mer långsiktigt arbetssätt. Verksamheten har blivit mindre personberoende och mer hållbar över tid. I vissa fall har möjligheten att anställa en samordnande funktion inneburit ett kapacitetsskifte som påverkat allt från planering och uppföljning till samverkan med skola och kommun.

Marina Tillberg, verksamhetsledare för En sportslig chans, betonar just detta helhetsperspektiv.

– Förändring tar tid. Det handlar inte om punktinsatser, utan om att bygga tillit, relationer och struktur över lång tid. Att skapa förståelse för föreningarnas vardag och att föreningar får ett stöd utifrån sina behov, säger hon.

Rapporten visar också att ledarfrågan är helt avgörande för hållbarheten. Stabilitet, lokal förankring och kontinuitet lyfts som centrala faktorer. Unga ledare som själva vuxit upp i verksamheten beskrivs som särskilt viktiga förebilder. Små arvoden kan göra stor skillnad för att möjliggöra engagemang i områden där ideell kapacitet ofta är begränsad. För många unga ledare handlar det också om möjligheten att ha en inkomst i sin vardag. När allt arbete förväntas vara ideellt blir engagemanget i praktiken en prioriteringsfråga i konkurrens med studier och andra arbeten. Samtidigt pekar föreningarna på att arvoderingsfrågan är komplex och kräver långsiktiga och hållbara lösningar.

En annan tydlig lärdom är betydelsen av legitimitet. Att Svenska Basketbollförbundet står bakom satsningen har gett föreningarna ökad tyngd i dialogen med skolor, kommuner och andra aktörer. Det har blivit lättare att etablera samverkan och få tillträde till skolmiljöer, en arena som i intervjuerna beskrivs som helt avgörande för att nå nya målgrupper.

Skolan framstår som den viktigaste arenan för att nå barn tidigt, bygga relationer och skapa trygghet även hos vårdnadshavare. När verksamheten bedrivs i eller nära barnens vardag sänks både praktiska och mentala trösklar, och steget in i föreningslivet blir mindre. Fysisk närvaro och återkommande möten har större genomslag än traditionell informationsspridning. Relationer, igenkänning och tillit väger tyngre än affischer och digitala utskick, särskilt i områden där språkliga och kulturella barriärer kan finnas.

Föräldrar beskrivs som en nyckelgrupp, men också som en av de svåraste att nå. Språkbarriärer, ovana vid det svenska föreningslivet och praktiska hinder påverkar möjligheten till engagemang, vilket innebär att föreningar ofta behöver arbeta mer medvetet och relationsbaserat för att nå dem. De arbetssätt som fungerar bäst är personliga möten, tydlig och återkommande kommunikation samt närvaro över tid för att skapa dialog, lyssna in behov och inkludera föräldrarna i verksamheten. Det handlar sällan om ointresse, utan snarare om andra typer av barriärer.

Ekonomiska trösklar är ett återkommande tema. Många föreningar har, med stöd från satsningen, kunnat sänka avgifter, erbjuda kostnadsfria aktiviteter och låna ut utrustning. Fritidskortet lyfts som ett viktigt verktyg för många familjer, men beskrivs också som administrativt krävande för föreningarna. I vissa fall har den administrativa belastningen uppfattats så pass omfattande att föreningar valt att inte arbeta med det. Uppföljningen visar samtidigt att även relativt små kostnader kan bli avgörande hinder, särskilt när barnen blir äldre och vill vara med på fler typer av aktiviteter inom föreningen.

Här understryker Marina Tillberg vikten av ett långsiktigt perspektiv även i stödet till familjer.

– Vi ser gång på gång att även små kostnader kan få stora konsekvenser. Ska fler barn kunna stanna kvar behöver stödet vara uthålligt och utformat på ett sätt som inte skapar skam, säger hon. Samtidigt behöver föreningarna själva arbeta aktivt med sina kostnader. I kombination med externa stöd skapas bättre förutsättningar att hålla avgifterna nere och göra verksamheten tillgänglig för fler.

En sportslig chans är Svenska Basketbollförbundets långsiktiga arbete för social hållbarhet inom ramen för Idrottsklivet. Uppföljningen pekar tydligt på att verklig förändring kräver kontinuitet, stabil finansiering och ett systematiskt lärande mellan föreningar.

Budskapet från många föreningar är tydligt: utan fortsatt stöd riskerar delar av den uppbyggda verksamheten att snabbt försvagas eller försvinna. Det som tagit år att bygga upp kan raseras på kort tid om förutsättningarna förändras.

Mot den bakgrunden betonar Marina Tillberg vikten av långsiktighet:

– Det här är inget som blir klart. Det är ett arbete som måste få fortsätta utvecklas tillsammans med föreningarna och stödfunktioner runt omkring dem, med barnens behov som utgångspunkt, säger hon.

Sammantaget visar uppföljningen att basketen kan vara mycket mer än en idrott. För många barn och unga är verksamheten en trygg plats och ett socialt sammanhang, men också en arena för utveckling, prestation och ambition. Det handlar om att skapa förutsättningar för att nå så långt som den egna förmågan och motivationen räcker, oavsett nivå och roll inom basketen.

En sportslig chans har lagt en stabil grund och visat att långsiktighet, legitimitet och verklig kapacitet i föreningarna är avgörande för att den grunden ska bestå.