Det finns människor som gör att basketen fungerar. Och så finns det de som gör att den känns. Linda Marmberg är båda delarna.

50 år gammal, lärare till vardags och basketintresserad i över fyra decennier. Hon har varit spelare i 15 år, coach i omkring tio, suttit i sekretariat i över 30 – och är fortfarande en självklar del av både föreningen, arrangemangen och den svenska basketläktaren. För Malbas. För landslagen. För sporten.

– Jag började spela basket när jag var tio år. Min granne spelade och jag hängde bara på, säger hon.

Det som började som en enkel väg in i hallen blev snabbt något större. Redan som tonåring tog Linda ansvar, när hon i åttan började träna ungdomslag i Malbas. Under knappt 15 år coachade hon, med ett par år i Södertälje under studietiden i Stockholm.

Det har alltid handlat om mer än bara spelet.

– Jag tycker om att göra saker tillsammans med andra. Det är viktigt att ungdomar har något meningsfullt i sin vardag. Sport är en så viktig del av deras uppväxt.

För Linda är föreningslivet en plats där människor växer – både på och utanför planen.

– Du får så mycket tillbaka. Vänskap, sammanhang och social kompetens. Man gör något tillsammans, och alla behövs.

När arbetslivet tog mer plats behövde engagemanget ta en ny form. Sekretariatet blev svaret.

– Jag ville stanna kvar i Malbas och basketen, men jag insåg att jag inte hann coacha lag längre. I sekretariatet kunde jag själv styra när och hur mycket tid jag la.

I dag är Linda en nyckelperson bakom alla fyra av Malbas förbundsserier. Hon planerar, samordnar och säkrar att det finns utbildade funktionärer på plats vid varje seniormatch – och ofta även vid ungdomslagens USM‑spel. Hon är länken mellan föreningen och de förbundsutbildade funktionärerna, och bär ett ansvar som sällan syns, men märks direkt när något inte fungerar.

– Just nu är vi sju ordinarie i gruppen med många års erfarenhet, plus sex föräldrar till spelare i seniorlagen. Gruppen är sammansvetsad, men framtiden kräver påfyllning.

– Det svåraste är rekryteringen. Vår största utmaning är att få med ungdomarna.

Utbildning är därför en central del av Lindas engagemang. Flera gånger om året utbildar hon både föräldrar och spelare i Malbas Academy. Ofta handlar det om att bygga trygghet.

– Jag ser till att de kan reglerna de behöver och uppmuntrar dem att sitta flera tillsammans i början. Då märker man snabbt att det inte är så svårt.

Hon vet hur avgörande de första passen är. Därför berättar hon gärna om sin egen start. En tolvårig Linda, ensam kvar i hallen på dagens sista match, när alla andra gått hem.

– Domaren, Bo Olsson, sa åt mig att sköta båda uppgifterna själv. Easybasket, rullande klocka och kryss i protokollet.

– Efter den matchen satt jag ofta i sekretariatet.

Sedan dess har det blivit otaliga matcher – men vissa stunder bär hon med sig lite extra. Som Malbas säsongspremiär i SBL Herr 2015/2016, när föreningen var tillbaka i högsta serien och hallen var fullsatt. Eller första gången hon satt i sekretariatet under en seniorlandskamp i Malmö 2019.

– Det var över 3000 på läktaren. Det gjorde det väldigt speciellt.

Engagemanget sträcker sig även bortom föreningshallen. Linda är en självklar del av Moose Nation och reser ofta runt för att stötta både dam- och herrlandslaget.

– All sport är bäst live. Jag älskar att vara supporter och känna stämningen när många hejar tillsammans.

Supporterskapet är tydligt positivt.

– Vi hejar på vårt eget lag. Jag är för en positiv inramning, inte för att bua åt motståndarna. Just därför har landskamperna blivit så viktiga för henne – där hon fullt ut kan leva fanskapet.

– I sekretariatet får man inte heja, så landslagen ger mig det.

Förra sommarens EM sticker ut.

– Stämningen i alla Sveriges matcher, både dam och herr. Särskilt när damerna mötte Spanien och herrarna Finland. Lika starkt minns hon mötena utanför planen.

– Gemenskapen bland fansen, före och efter matcherna. Och när man är utomlands med landslagen blir den ännu starkare.

Att Linda redan skrivit upp sig som volontär till Ungdoms‑EM i Kistamässan i augusti var därför självklart.

– Jag tänkte att det skulle vara roligt att vara med på, men också en bra förberedelse inför EM 2027 i Stockholm. Där vill jag gärna hjälpa till – både som funktionär och, framför allt, som fan.

Vad är det då som driver henne att fortsätta, år efter år? Svaret kommer utan tvekan.

– Basketen har gett mig så mycket positivt genom hela livet, både som spelare och coach. Därför har jag alltid velat ge tillbaka. Framför allt till Malbas.

När hon blickar framåt handlar det mindre om egna roller och mer om helheten.

– Jag hoppas att Malbas fortsätter växa men behåller gemenskapen och vi‑känslan. Att vi fortsätter ha lag på hög nivå så att spelare kan utvecklas hos oss.

Samtidigt riktas blicken mot läktarna.

– Mitt mål är att vi skapar ännu bättre stämning och fortsätter utveckla supporterkulturen runt våra landslag.

Och när unga spelare, nya funktionärer eller framtida volontärer möter Linda i hallen hoppas hon att en sak ska märkas.

– Att jag är engagerad, professionell och vill att alla ska få en så bra upplevelse av arrangemanget som möjligt.