Amanda Koskelainen började sin basketresa precis som många andra – som ung spelare som fastnade för lagkänslan, tempot och tävlingsmomentet. Med åren tog engagemanget allt större plats. Hon spelade både i Basketettan och i ungdomslandslaget, och hallen blev något av ett andra hem.

– Jag tillbringade i princip varje ledig tid i hallen – tränade, tittade på matcher och umgicks med vänner, berättar hon. Det gjorde att jag till slut blev inkastad som domare, nästan av en slump, när behovet fanns.

Från Easy Basket till nationell nivå

Redan som 12-åring började Amanda döma Easy Basket. Det som startade som nyfikenhet och ett sätt att bidra mer till sporten växte snabbt till en egen resa.

– Som spelare hade jag ibland svårt att acceptera domarens beslut. Att själv vara domare gav mig ett nytt perspektiv; jag fick en större förståelse för hur komplex rollen är och hur mycket som sker i varje enskild situation.

Hon beskriver domarrollen som en uppgift där mycket sker samtidigt – och där det krävs mer än många ser utifrån.

–-Det många kanske inte ser är hur mycket förberedelse, fokus och beslutsfattande som konstant krävs under en match. Som domare måste du vara fokuserad, närvarande och konsekvent hela tiden, samtidigt som du hanterar tempo, känslor och komplexa situationer på sekunder.

Spelarbakgrunden som styrka – och en ny typ av ledarskap

Att hon själv har varit spelare har blivit en tydlig fördel i domarrollen, menar hon. Det handlar både om att läsa spelet och att förstå varför känslor ibland tar över i en match.

– Jag förstår spelet ur spelarnas perspektiv – hur situationer uppstår, naturliga spelrörelser och vad som kan skapa frustration. Det hjälper mig att läsa spelet bättre och att möta spelare på ett kommunikativt sätt.

För Amanda blir domarskapet också en form av ledarskap: att skapa förtroende genom att vara stabil, tydlig och konsekvent.

– För mig handlar tydlighet och trygghet om att skapa förtroende genom ett stabilt och konsekvent agerande. Jag eftersträvar att vara tydlig i mina beslut genom ett klart kroppsspråk och distinkta signaler, så att det inte uppstår någon tvekan kring vad som bedöms.

Utmaningar, press – och att snabbt “gå vidare”

Domare hamnar ofta i centrum när känslorna stiger. För Amanda är en viktig nyckel att kunna avgöra vad som behöver hanteras – och att inte bära med sig situationer för länge.

– Jag försöker att inte ta det personligt utan se det som en del av matchens dynamik och vidare besluta om det behöver hanteras eller inte. Mentalt handlar det om att behålla fokus på uppgiften och snabbt kunna gå vidare till nästa situation.

Samma lugn försöker hon hålla i pressade lägen – och hon lyfter kommunikation som ett av de viktigaste verktygen.

– Ibland räcker det med en kort förklaring eller en blick för att förebygga frustration och missförstånd. I pressade situationer lägger jag stort fokus på att behålla lugnet och inte dras med i matchens känsloläge.

Lärandet: när det oväntade händer – och när man har fel

Tempot och närvaron är det Amanda gillar mest med att döma. Men det är också en roll där man ständigt utvecklas – inte minst genom efterarbete.

– I de situationerna får man verkligen möjligheten att växa genom att i efterhand analysera och reflektera över sina beslut. Beslut blir inte alltid korrekta och det är vid felaktiga man kan ta lärdom och utvecklas som mest.

Stödet runt domaren – kollegor, utbildning och internationell inspiration

Amanda lyfter fram stödet från andra domare, DK och utbildningsinsatser via förbundet. För henne har även internationella miljöer blivit viktiga utvecklingssteg.

– Ett särskilt betydelsefullt inslag i min utveckling har varit möjligheten att vid två tillfällen delta i FIBA Women’s Summit Summer Camp i Slovenien. Den typen av forum skapar unika möjligheter att utbyta erfarenheter, diskutera matchsituationer och ta del av konstruktiv feedback från internationella instruktörer.

Hon beskriver också hur den vardagliga utvecklingen ofta sker i samtal och erfarenhetsutbyte med andra – att få flera perspektiv på samma situation.

– Att få reflektera tillsammans med andra och ta del av olika perspektiv på liknande situationer.

Nationell nivå – kvitto och drivkraft

I dag dömer Amanda på nationell nivå, bland annat i SBL Dam. För henne är det både en bekräftelse och en tydlig påminnelse om att kraven ökar.

– Det är väldigt motiverande och ett kvitto på att man utvecklas i rätt riktning. Samtidigt innebär det också ett större ansvar och högre krav, vilket för mig blir en drivkraft till att fortsätta bli bättre.

När hon blickar framåt handlar nästa steg om att fortsätta utveckla sitt ledarskap och sin kommunikation – och att hela tiden sikta vidare.

– Jag vill fortsätta utveckla mina ledaregenskaper och min kommunikation. Det finns alltid en nästa nivå att sträva mot.

Domaren som nyckel till trygg matchmiljö

Amanda ser domaren som en avgörande del i att skapa struktur och en bra upplevelse för alla på planen.

– Domaren har en otroligt viktig roll i att skapa struktur, trygghet och respekt på planen. Det handlar inte bara om att fatta beslut, utan också om att bidra till en bra matchupplevelse för alla inblandade.

Och i mötet mellan domare, spelare och ledare återkommer hon till en enkel grundprincip:

– Vi alla är där för samma sak – att genomföra en så bra match som möjligt. Kommunikation och respekt från båda håll är grundläggande för ett bra möte.

“Testa!” – en uppmaning till fler unga

Hon tycker inte att domarrollen alltid är tillräckligt synlig för unga som vill hitta sin väg inom basketen.

– Många tänker nog främst på spelarrollen, men domaryrket är en väldigt utvecklande och rolig väg inom sporten som fler borde få upp ögonen för.

Till den som funderar men tvekar är hennes råd rakt och enkelt:

– Testa! Det är utvecklande både som person och inom basketen. Man lär sig mycket om ledarskap, beslutsfattande och att hantera press.