När det inte längre fanns någon basket i Kumla valde Ben Simmons att inte acceptera svaret. I stället tog han saken i egna händer – och skapade något som på bara några år blivit en självklar del av ortens föreningsliv.

Allt började med sonen Jamie. När intresset för basket växte ringde Ben runt i Kumla, men fick snabbt klart för sig att basketklubben som en gång funnits hade lagts ned för länge sedan. Till en början samarbetade de med en innebandyförening, men känslan av att basketen mest blev ett sidospår gick inte att ignorera. Till slut tog Ben beslutet att lämna den verksamheten och starta Kumla Beez Basketball Klubb – med ett tydligt mål.

– Jag ville ge basket en tryggare plattform att växa i, säger han.

Att Ben själv saknade bakgrund inom basket blev aldrig ett hinder. Uppväxt i London hade han varit aktiv inom flera sporter innan skateboarding tog över helt – med tävlingsvinster, sponsorer och till och med en egen pro model skateboard som resultat. Det var en värld där tålamod, mod och uthållighet var avgörande, något han menar har hjälpt honom även i basketen.

– Precis som i skating lyckas man inte alltid på första försöket. Jag lärde mig basket i samma takt som min son, och fastnade direkt.

Det första året var långt ifrån enkelt. Brytningen med innebandyföreningen skapade frågor och motstånd, och när Kumla BBK stod på egna ben följde bara tre spelare med från det gamla laget.

– Men vi gav aldrig upp hoppet, säger Ben.

Ett år senare kom ett symboliskt kvitto: Kumla BBK slog sitt gamla lag i serien, samtidigt som Easy Basket-verksamheten växte explosionsartat.

I dag är klubben en av länets snabbast växande, med runt 100 aktiva och sju lag – från U7 till veteraner. Enligt Ben ligger mycket av framgången i människorna runt laget.

– Vi har kompetenta ledare, många från vårt veteranlag. Och vi har valt bort krav på försäljning åt tredje part, för att minska pressen på familjer.

Trygghet och inkludering genomsyrar hela verksamheten. Alla ska bli sedda, betonar Ben, oavsett bakgrund, ekonomi eller tidigare erfarenhet. Ett möte han bär med sig lite extra handlar om en flicka som var ivrig att prova basket – men rädd för bollen.

– Hon klarade inte passningsövningarna, så vi tog ett steg åt sidan. När hon till slut satte en swish och såg glädjen i hennes ansikte… det där stannar kvar länge.

För Ben är det just barnens vardag som driver honom. Att finnas där, sprida glädje och skapa självförtroende.

– Jag vet hur tufft det kan vara att vara barn. När jag bidrar till deras framtid känns det som att jag laddar mitt eget energikonto.

Framåt ser han ännu mer stabilitet, fler lag och framför allt fortsatt tillväxt för tjejbasketen, som redan tagit sina första steg i föreningen. Han drömmer också om träningsgrupper för vuxna – bland annat inom dagverksamhet.

– Basket är för alla. Min mamma är lika gammal som Kumla som stad, men hon kan fortfarande göra poäng och ha kul.

För Ben är föreningslivet större än sporten. Det handlar om gemenskap, kultur och att bryta barriärer – precis som skateboardkulturen en gång gjorde för honom.

– Du kan ta en boll till en korg och få vänner genom ett gemensamt intresse. Kumla förtjänar en klubb som är dedikerad till basket.

Till den som själv bär på en idé men tvekar är rådet tydligt: tänk långsiktigt, håll fast vid din röda tråd och var beredd att lägga ner jobbet.

– Ger du upp, ger du upp barns drömmar. Det var aldrig ett alternativ för mig.