I över femtio år har Jörgen Freiburghaus varit en av de mest betydelsefulla krafterna inom svensk basket på lokal nivå. Som grundare av Lobas och ständigt närvarande tränare, ledare och inspiratör har han format generationer av spelare och gjort basketen till en självklar del av Lommas identitet. Genom sin värme, sitt demokratiska ledarskap och sin outtröttliga energi fortsätter han att vara en eldsjäl som påverkar långt utanför idrottshallarnas väggar.

När man pratar basket i Lomma är det nästan omöjligt att inte nämna Jörgen Freiburghaus. I över 50 år har han format, utvecklat och burit Lobas basket genom sitt engagemang, sin nyfikenhet och sin otroliga närvaro. Men när han får höra hur starkt hans namn förknippas med sporten i kommunen, blir han mest lite generad.
– Det är ingenting jag tänker på, men när du säger det är det klart att det känns både ärofullt och fint. Basketen har så många fantastiska värden – inskrivna ända in i regelverket.

Resan började 1972 när Jörgen, då pointguard i Herkules, fick tjänst som idrottslärare i Lomma. Basketen hade redan tagit fäste i hans liv långt tidigare – som 16‑åring startade han sina första basketgrupper i Malmö. Att kombinera läraryrket med träning på fritiden blev snart en självklarhet. Tillsammans med sin drivkraft att undervisa och glädjen i att se barn lyckas ledde det till att han 1975 grundade Lobas.
– Drivkraften har alltid varit glädjen i ett barns eller ungdoms ögon när de klarar något de tidigare inte kunde. Det gällde då och det gäller idag.

Den energi som gjort honom så närvarande i klubben i över ett halvt sekel kommer inte bara från barnen och ungdomarna, utan också från ett liv präglat av egen träning. Under olika perioder har löpning, simning och cykel tagit plats i hans vardag – många mil på vägar runt Skåne och många längder i bassängerna. Det har varit ett sätt att både orka, ladda om och hålla passionen levande.

Sedan starten har han varit en konstant i föreningens utveckling. Han har tränat generationer av barn och ungdomar, suttit i styrelser, arrangerat cuper, hållit i speakeruppdrag, backat upp ledare och hoppat in i varje situation där någon behövt hjälp. Trots alla roller är det mötet med spelarna som betyder mest.
– Undervisningen på golvet är fortfarande det viktigaste för mig. De andra uppdragen har kommit när det behövts, och då har jag ställt upp.

Basketen ger energi – och det är tydligt att Jörgens energi kommer från människorna runt honom. Han beskriver basketens miljö som något annorlunda jämfört med skolan: i föreningen finns en frivillighet, en gemensam vilja att vara där. Även om förutsättningarna förändrats kraftigt genom åren, med ökade kostnader och minskade bidrag, fortsätter han att göra det som krävs för att verksamheten ska fungera.
– Det är en utmaning att hitta lösningar som inte äventyrar verksamheten. Men jag är extremt lösningsfokuserad – och det behövs.

Som ledare beskriver han sig själv som demokratisk och lyssnande. Han återkommer gång på gång till värdet av att se varje individ, att bekräfta alla spelare oavsett nivå. Lobas devis – Basketklubben där ingen får korgen och som passar dig – är något han lever efter på djupet.
– Jag strävar efter att bekräfta varje deltagare. Och i organisatoriska frågor försöker jag lyssna på rörelsen och fatta välgrundade beslut.

Och det är just mötena som blivit de starkaste kvittona på allt han betytt.
– När någon vuxen kommer fram och berättar att hen spelade i Lobas som barn – och att deras son eller dotter nu spelar – då inser man att man gjort skillnad.

Det syns också varje studentvår. Få tränare i Sverige lär ha varit på fler utspring än Jörgen, som varje år får inbjudningar från tidigare spelare – både de som fortfarande bor kvar och de som flyttat vidare. Ibland kommer till och med hälsningar på omvägar, som när en person i Stockholm som fortfarande kallades ”Lobas” av sina vänner ville att Jörgen skulle skicka en hälsning på hans 40‑årsdag. Sådana små historier säger något om hur starkt avtryck han gjort.

När han fyllde 75 år fylldes sociala medier av gratulationer, bilder och minnen från hela landet – ett kvitto på hans betydelse för så många. Men trots hyllningarna är han fortfarande framåtblickande. Han hoppas att Lobas ska fortsätta erbjuda verksamhet på samma nivå som idag, även om han ser de ekonomiska utmaningar som föreningslivet står inför.
– Jag hoppas att vi kan fortsätta erbjuda samma verksamhet som idag. Drömmen om spel i högre divisioner ska få finnas, men inte om det äventyrar ungdomsverksamheten. Den får aldrig äventyras.

Och till nästa generations ledare har han några enkla men kloka råd:

– Studera spelet på alla nivåer. Kom förberedd. Se alla dina spelare. Ha inte favoriter. Och prata med erfarna coacher.

När man hör berättelserna, ser reaktionerna och möter människorna runt Lobas blir det tydligt varför Jörgen fortsätter att lyftas fram som en av svensk baskets stora eldsjälar. Han är inte bara grundare av en förening. Han är en levande del av dess själ – och en av anledningarna till att basketen i Lomma är så stark som den är idag.