Efter e‑FIBA Season 4 råder en blandning av besvikelse, revanschlust och ny energi i det svenska e‑landslaget. Laget åkte ur tidigare än spelarna hoppats på – men det betyder också att nästa uppbyggnadsfas redan är i gång. För bakom varje match finns timmar av träning, analys och beslutsamhet. Och det är just där lagkapten Marco Pedocchi börjar när han berättar om vardagen i laget.

En träningsvecka i e‑landslaget följer inga fasta scheman, men rytmen är tydlig. Alla spelar spelet varje dag, på ett eller annat sätt. Det kan handla om scrimmages, ligamatcher eller helt enkelt timmar av spel med kompisar.

– Vi spelar alla spelet minst några timmar varje dag. Det finns inga specifika träningsscheman, men de flesta spelar två till tre timmar på kvällen fem till sex gånger i veckan, säger Marco och beskriver en vardag där kontinuitet är viktigare än formaliserade träningspass.

Inför eFIBA‑turneringar skiftar fokus. Då blir gemensamma pass prio ett. Laget spelar mycket tillsammans för att nöta specifika plays, bygga roller och skapa den dynamik som krävs för att prestera i högt tempo. Men resten av året är balansen naturlig – spelarna har sina klubblag, sina egna initiativ och sina personliga träningsrutiner.

– Vi har alla våra egna klubblag, så det blir mycket individuell träning. När tiden finns så spelar vi tillsammans, säger han.

Arbetet som lag sker dock i flera lager. Det handlar inte bara om att spela spelet, utan om att förstå det. Under träningarna testas små rotationer, diskuteras justeringar och finjusteras detaljer mellan matcherna. När tiden tillåter gör laget djupare analyser av sina matcher, där någon alltid har streamat så att materialet finns tillgängligt. – Vi kan enkelt gå tillbaka och analysera play‑by‑play, förklarar Marco.

Just analysdelen har blivit allt viktigare för laget. Under den senaste säsongen har de prioriterat att se mer matchfilm, leta efter mönster och reda ut små misstag som kan få stora konsekvenser i jämna möten. Det är något de vill fortsätta utveckla.

– Utöver att spela så mycket som tiden tillåter försöker vi titta på så mycket matchfilm som vi kan för att se misstag vi gjort, säger han.

Lagkemi är en av e‑sportens mest avgörande faktorer – särskilt i NBA2K där försvarsspelet bygger på millimeterprecision och intuitiva samarbeten. Men hur tränar man egentligen på lagkemi? Det finns inga genvägar.

– Lagkemi är väldigt viktigt, speciellt i försvaret. Det går egentligen inte att träna på något annat sätt än att spela mycket tillsammans och lära sig lagkamraternas tendenser, säger Marco och beskriver en process där tiden tillsammans är den främsta investeringen.

Utanför matcherna finns det få fasta roller i laget. Det enda tydliga undantaget är Pontus, som hållit ihop scheman, matchtider och kommunikationen med både motståndare och turneringsadministration.

– Pontus sköter det mesta av schemaläggningen och kommunikationen med motståndare och admin, säger Marco och betonar hur viktiga de osynliga uppgifterna är för att få vardagen att fungera.

När matcherna väl drar igång handlar mycket om att vara bekväm i pressade situationer. I utslagsmatcher, där en enda possession kan avgöra, är marginalerna små. Trots det är det inget laget aktivt pratar om.

– Vi har spelat spelet så länge att det kommer naturligt när det är viktiga matcher, säger han. Erfarenheten bär dem, även i de mest avgörande ögonblicken.

Under intensiva turneringsperioder varierar träningsmängden utifrån livssituationer, men spelarna gör allt de kan för att hålla nivån uppe.

– Om vi inte har en bokad match försöker man ändå spela några timmar varje kväll. Är det många matcher får man se till att spela lite före och lite efter, säger Marco. Det är ett pusslande – men också en självklar del av satsningen.

I slutändan handlar mycket om mental styrka. Press och besvikelse får inte äta upp förberedelserna.

– När man väl är i situationen tänker man inte så mycket på det. Man litar på träningen och på lagkamraterna, säger han.

Och även om e‑FIBA Season 4 inte slutade som laget hoppats, tar de med sig värdefulla erfarenheter. De har sett hur nivån i Europa höjts – och hur snabbt utvecklingen går.

– Hela e‑sporten och nivån i Europa växer för varje år. Vi måste bara fortsätta jobba och bli bättre varje dag, säger Marco.

När han till sist får frågan om vad som krävs för att ta nästa steg, är svaret enkelt men tydligt, nästan självklart.

– Det gäller egentligen bara att fortsätta lägga ner timmarna, både individuellt och som lag, för att få den kemin som behövs för att ta sig till toppen, säger han.

Det är där den nya vägen börjar. I timmarna som ingen ser – och i övertygelsen om att Sverige kan ta nästa steg.