Sveriges U18-herrar har fått känna på internationellt toppmotstånd under årets upplaga av Albert Schweitzer Tournament. Med två vinster och tre förluster i gruppspelet har resultaten varit blandade, men det är framför allt erfarenheterna och lärdomarna som står i fokus för head coach Joakim Källman.

– De viktigaste lärdomarna är hur fysisk internationell basket är på den här nivån. Där har vi fått lite läropengar, inte minst i hur vi hanterar bollpress och den fysiska kampen, säger Källman.

Turneringen har bjudit på tuffa matcher mot nationer som Slovenien och Japan, där Sverige ofta varit med långt in i matcherna. Marginalerna har varit små – men dipparna har ibland blivit avgörande.

– Vi har en hög högsta nivå och kapacitet att spela mot de här lagen. Samtidigt har våra dalar varit ganska djupa stundtals. Mot Slovenien var det till exempel en period som gick 17–0 emot oss, och det blev väldigt kostsamt, konstaterar han.

Utveckling och utmaningar

En av de stora utmaningarna har varit att hålla jämn kvalitet över hela matchen. Laget har visat att det kan spela på internationell nivå, men att behålla fokus och energi när tempot, fysiken eller motgångarna ökar är nästa steg.

– När man blir trött eller saker går emot finns en tendens att detaljerna försvinner. Man orkar inte alltid sätta den första screenen eller ta den extra utblockeringen. Det handlar inte om vilja, utan om kapacitet över tid, säger Källman.

Coachteamet, som inte haft mycket tid tillsammans innan turneringen, ser detta som en viktig erfarenhet för framtiden.

– Att hantera sådana här situationer gång på gång kommer att hjälpa oss över tid. Att sätta sig i dessa lägen gör att spelarna kan reflektera tillbaka – ”hur löste vi det då?” – och få mer kött på benen. Toppar och dalar kommer alltid finnas i basket, men de riktigt bra lagen har inte lika djupa dalar. Det är dit vi vill, säger han.

Positiva framsteg

Trots utmaningarna finns det flera positiva delar att bygga vidare på. Offensivt har Sverige kunnat spela i högt tempo – precis som lagets uttalade ambition inför turneringen.

– Vi vill spela med fart och trycka upp bollen i transition. Där tycker jag att vi har blivit bättre, och vi är ett av de lag som spelar snabbast här, säger Källman och fortsätter:
– Det som är extra positivt är att vi samtidigt har turneringens lägsta turnover-snitt. Kombinationen att spela snabbt men ändå komma till avslutningar har vi gjort väldigt bra.

Även defensivt har laget tagit steg, inte minst i hur man arbetar taktiskt som kollektiv.

– Jag tycker att vi har blivit bättre på att ta till oss scouting och förstå hur vi som lag ska stoppa dominerande spelare. Det är ett arbete som hela gruppen har tagit kliv i under turneringen, och det är något vi tar med oss inför sommaren och framåt, säger han.

Lagets identitet och framtid

Head coach Källman lyfter också fram lagets identitet och den vilja som spelarna visat, även när det varit tufft.

– Vi har gett allt i 40 minuter i många matcher här, senast mot Slovenien. Även när det varit tufft har vi fortsatt kämpa och justerat försvarsmässigt. Det är något jag vill se även i avslutningen mot Lettland, säger han.

Inför matchen om nionde plats pekar han ut områden som laget redan nu vill ta nästa steg i.

– Rättuttagningen är en stor grej. Det är något som varit en utmaning inom svensk basket över tid, både på ungdoms- och seniornivå. Där behöver vi ta kliv framåt, och det kommer hjälpa oss enormt framöver, säger Källman.

Turneringens betydelse

Albert Schweitzer Tournament är inte bara en tävling – det är en möjlighet att mäta sig mot världens bästa och samla erfarenheter som kan bli avgörande för framtiden. För det svenska laget handlar det om att bygga vidare på de lärdomar som turneringen gett, och att ta med sig både toppar och dalar in i kommande landslagssamlingar och mästerskap.

– Att ha varit i de här situationerna, att kunna gå tillbaka och säga ”hur löste vi det då?”, det ger spelarna mer kött på benen. Toppar och dalar kommer alltid finnas i basket – men de riktigt bra lagen har inte lika djupa dalar. Det är dit vi vill, avslutar Källman.